Jag har en ångestfylld dag idag. Förmodligen kommer inte sambon få jobbet i Gävle, vilket innebär att jag måste börja pendla till mitt jobb i Gävle i höst. Att pendla dit innebär att jag måste skaffa en övernattningslägenhet där nere, det innebär också massor av tid som jag kommer tappa med min familj, plus att träningen kommer bli lidande, finns ingen tid för sånt med alla resor fram och tillbaka.

Jag vill inte detta, vilket innebär att jag måste sök nytt jobb i Sundsvall, vilket heller inte är det lättaste då jag egentligen inte vill slut på mitt nuvarande jobb där jag trivs med lön, arbetsuppgifter och kollegor. Kanske får jag bara nått skitjobb som man måste jobba upp sig på, alternativt som det inte finns utveckling för mig alls inom...

Att inte veta, att inte kunna göra nått åt situationen själv och försöka leva upp med en hyfsat positiv fasad för barn och familj det orkar jag snart inte...

Mina gamla järnspöken kikar fram direkt och barnskrik och tjafs orkar jag bara inte med...

Får vi heller inte huset sålt, ja va fan blir det då? Arbetslöshet igen, i Härnösand? Aldrig, kanske min värsta mardröm just nu....

Jaha, nu har jag skrivit av mig. Dags att fortsätta städa inför visningen....