... Jag.
Jag hatar att vänta. Och speciellt när man inte kan styra över hur lång tid väntan är..
I graviditeten är den värsta tiden precis i början innan man får plus på stickan, och i slutet innan förlossningen sätter igång. Jag har helt enkelt inte rätt tålamod för dessa perioder, hur mycket än folk säger att man ska njuta och slappna av.. Jag blir bara galen ändå.

Nu är jag ju i slutet, det är fem dagar kvar till BF, vilket innebär att vad som helst när som helst kan hända. Men det kan också ta nästan tre veckor till...

Jag har slutat jobba, motigt var det men nödvändigt antar jag. Så nu ska man alltså vila, göra roliga saker och bara njuta av att få sova... Det gör jag. Sover hela tiden känns det som.. Sover för mycket så jag blir bara mer trött.
Men det som är drygast är att hela tiden känna efter, leta efter tecken, kan det vara på gång nu?? Nähep... Inbillning igen. Jag har nog OS-guld i inbillning just nu.. Det tar på psyket, och hur jag än försöker låta bli att tänka på "när ska det hända" blir det bara värre. Önskar jag stannade kvar på jobbet och fick tiden att gå.

Vi trodde nog nånstans att beben skulle komma under jaktveckan.. Så opassande men ändå passande.. Men just nu känns det som att det kommer dröja ändå.. Man kommer dyka upp på isas förskola nästa vecka med svansen mellan benen och bebisen fortfarande i magen.

Jag blir knäpp... Rastlös och förskräcklig att umgås med. Man kanske skulle skita i att föda och dra iväg på roadtrip.. Shopping i Sthlm nu kanske? Wy not.. Bebisen kommer nog ändå inte förren absolut sista dagen innan man blir igångsatt...

Det blir iallafall Birsta och Ikea nästa vecka, kanske även drakborgen och lite andra ställen.. Hur ont det än gör!!

Hmrf..