Man talar om grötig i hjärnan när man är gravid, men det är inget motför gröten när man fått barnet. 

Idag lät jag sambon sova och packade in båda barnen i bilen för att lämna storasyster på förskolan. Kände mig duktig som klarade det på 40 min, och enbart tio min sen till förskolan. Måste ju få in rutinen. Väl på plats sprang Isa iväg direkt till kompisarna, men hon brukar alltid vinka i fönstret. 

 

Själv stegade jag ut mot bilen efter att ha pratat med fröken. Glömde helt bort att kolla som jag alltid gör efter Isa i fönstret. Har aldrig glömt det tidigare. 

Fick den största klumpen i hjärtat när jag insåg va jag gjort, tänk om hon stod där och vinkade och jag inte vände mig om och vinkade tillbaka?! Fy vilkjen fruktansvärt hjärtlös mamma... ville bara vända tillbaka och krama henne massor. 

 

Blir man så där distraherad när man har två barn? jag älskar ju båda lika mycket, tänk om Isa känner sig mindre älskad... tror nog egentligen inte det, men det gjorde så ont, och jag kommer ALDRIG glömma vinka till henne igen!!!