Jag har problem med stress.

Har haft i många år. Kan helt enkelt inte hitta balansen och är allt för spontan ibland.
Har en tid just nu knt att det blivit lite för mycket och i huvudet snurrar det allt för mycket.

Jag ville ha egen tid.

Helst en hel vecka av tid med bara mig, ensam med en bok eller lättsmälta filmer. Har längtat så och försöjt hitta tid.
Denna helg skulle jag ha hittat den tiden. Ikväll skulle jag vara själv, ett helt dygn, ensam hemma.
Klart man saknar Isa, men jag vet att hon e i tryggt förvar hos farfar tillsammans med sin pappa så då borde jag vara lugn.

Ändå blir jag rädd. Rädd för att vara själv, för vad jag ska känna och må då. Jag bestämde till slut att jag också ska åka upp till ISas farfar och sova där och försöka vila där istället, men jag skulle ändå få två timmar hemma själv så jag kunde vila.

Jag blev rädd, ångesten kom krypande, och jag funderar frenetiskt på vad jag kann göra för att få tiden att gå tills jag kan fara jag också.. håller jag på att bli galen? Har jag tillräckligt svårt med stress att när jag väl har möjlighet att vila stressar jag upp mig som mest över vad jag ska göra för att vila...

Jag vet inte. Men jag har ett probelm tror jag..