Känslan för att klara en viktnedgång
De vanor jag har skapat mig och mitt nuvarabnde levnadsätt är mycket annorlunda om man gämför mina tidigare försök att gå ner i vikt. Jag tror det är därför jag känner att det funkar.
Jag känner mig så trygg i detta, och är nästan mer orolig för framtiden när jag har gått ner alla kilona.. men som sagt det e ett tag tills dess, så jag hinner nog fixa det då också..
Förut hade jag ofta dåligt samvete när jag åt något onyttigt eller med mycket fett. Dessutom tänkte jag alltid bakåt på hur jag åt för några dagar sen.. Fick då dåligt samvete, och därefter dåligt självförtroende och trodde aldrig jag skulle klara att gå ned i vikt. Jag kände mig som i ett fängelse och att det här med min övervikt var nått slags straff som jag fick. För vad visste jag inte, men kanske för att jag varit slarvig med mat och sånt..
Nu är det en stor skillnad. Jag får inte dåligt samvete när jag äter nått onyttigt, utan jag unnar mig detta istället och sen tränar jag eller äter bättre på kvällen. Jag slutar aldrig äta, utan har kontroll istället på vad jag stoppar i mig och hur mycket.
Dessutom tänker jag frammåt och inte bakåt och tar en vecka i taget. Varje måndag när man börjar om en ny vecka är det så skönt, då får man börja om och spara nya points..
Jag tycker nästan det är jobbigt de dagar jag valt att inte ha kontroll, för istället för att "det blev så" så väljer jag vilka dagar det blir. Och på så sätt har jag ändå kontroll. Det är skönt!
Jag känner mig trygg..
Heja heja! Du är bara så bäst!