Tidigare har jag fått beröm för att jag gör så mycket saker, med min familj och det jag pysslar med på fritiden. Jag blir klart jätteglad att höra detta, men jag måste också påminna mig att det inte är en dans på rosor att göra massa saker..

Jag har nämligen en press på mig själv att göra så mycket som möjligt. Är uppvuxen ned sjukt driftiga föräldrar som gör tusen saker och jobbar som galningar.
Själv vill jag få ut så mycket som det bara går av livet och tror att jag klarar betydligt mer än va jag egentligen gör.

Dessutom tittar jag och jämför mig med andra, så som mina föräldrar och andra driftiga personer i bloggar osv.

Självklart ska väl jag klara att sköta ett hem, inreda det till topp, måla om då och då, baka eget bröd, göra egen sylt och saft, laga mat till hela familjen varje dag, sköta en snygg blogg, göra klart massa fotoprojekt, sy egna kreationer, sticka, läsa massa böcker, sköta ett jobb och karriär (helst samtidigt som jag vill vara gravid), träna tre gånger i veckan, fika med mina vänner regelbundet, fixa tjusiga middagar, vara en rolig mamma och en sexuell partner........ Listan blir lång...

Jag vill göra så mycket, jag vill vara en superdriftig person som alla blir inpad av.
Det sjuka är att när nån blir inpad, då blir jag förvånad att de blir det för jag anser mig själv som lat och inte på långa vägar så pysslig och underhållande som mor och flickvän som jag skulle vilja..

Allt detta gör att jag blir superstressad vilket många nära har märkt, och jag måste nog inse att det finns en gräns när man inte längre mår bra av att vara superdriftig utan att det tar över ens liv på ett negativt sätt..

Hoppas jag kan vara just där nu, vid insikten..

Tack alla underbara vänner som får mig att inse detta innan det går för långt! Och tack för alla fina beröm för de värmer oerhört!!

Det bästa med att jobba så tidiga morgonar som jag gör vid 0600, är att få uppleva de vackraste timmarna på dygnet. Speciellt som denna morgon då temperaturen visar -4, vinden står stilla och fullmånen lyser upp gatan när jag kliver ut i vinterjacka för att ta mig till jobbet..

Därefter sitter vi på jobbet och tittar it över nattviken och ser staden som siluett över den allt mer ljusnande himmelen med dess orangegula ton.. Fantastiskt vackert, och man tycker inte att det gör så mycket att ta sig upp så tidigt längre..

Vi har en underbar kisse.. Antar.. Han kom till oss i augusti och har sedan dess visat sig vara den underbaraste katten man kan tänka sig. Han är den keligaste och mysigaste katt jag träffat, dessutom får han gå ut numera och sedan dess mår han så otroligt bra. Han går nästan aldrig på lådan, bara när han måste när han är inne längre när vi inte är hemma. Han och isa är som bästisar och leker och myser varje dag... Han har aldrig visat en ända tendens till att vara arg eller bli less utan springer hellre ifrån om det e nått han inte vill... Bästa katt vi kunde få! :)