Min kära sambo och jag är inte sambos längre. Nu är vi särbos ett tag. Efter ett tags strul i relationen bestämde vi oss för att testa att bo isär ett tag. Vi är fortfarande ihop, och han bor inte alls långt ifrån mig, så man kan springa emellan..
Mitt i allt detta är ju mitt nya jobb klart, plus att han söker jobb också.. och sjukdommar och annat.. det är helt enkelt galet mycket nu.

Första helgen har nu gått i vårt särboskap.. och jag måste säga att det känns knäppt. Först var det som en mardröm, men det börjar kännas lite bättre. Saknar att ha han därhemma faktiskt.. vilket jag inte trodde jag skulle göra, visserligen är det skönt att slippa datorspelandet, men saknar våra härliga familjemys..

Isa känner ju naturligtvis av allting, vilket skakar mig rejält.. vill inte att hon ska råka ut för nått. Men jag tror detta är sunt ändå, så jag och Morgan fortsätter ha kvar vår kärlek, och att hon ser det. Det är viktigt. Annars ska vi inte bo ihop alls.

Nåja, nu är det öppet iallafall... nu vet ni. Nu ska jag se på framtiden och hoppas detta utgör nått posotivt..